Inderhavnsbroen, Köpenhamn – Historian bakom bygget

Inderhavnsbroen binder idag samman Nyhavn och Christianshavn i Köpenhamn. Det var ett projekt som dränktes av olika problem, fördröjdes med flera år och spräckte sin budget med råge. Vad hände egentligen? Vad var det som gick så fel? Låt oss gräva lite djupare…

Låt oss backa lite

Inderhavnsbroen är en 180 meter lång bro för cyklister och fotgängare mellan de två populära stadsdelarna Nyhavn och Christianshavn. Innan bron byggdes var de ända sätten att ta sig mellan de stadsdelarna via båt eller ca. 600m söderut till närmaste bro. Med tanke på hur många som tar sig mellan stadsdelarna på en daglig basis var detta långt ifrån ideellt. En idé om en bro mellan Nyhavn och Christianshavn var därför ingen nyhet och hade diskuterats och funderats över i flera år. Tillslut, år 2011 började bygget av Inderhavnsbroen som skulle lösa problemet och binda samman de populära stadsdelarna. Projektet skulle vara klart år 2013, men så blev det inte…

”Kyssande”-designen

Inderhavnsbroen har en helt ny design. Med två indragbara plattformer kan bron separera sig själv och lämna plats åt båtar och skepp som behöver komma igenom utan problem. Det har gjort att bron fått smeknamnet ”Den kyssande bron”, då plattformarna möts i mitten och ”kysser” varandra. Tanken var att det skulle vara en helt ny, revolutionerande, design unik till Köpenhamn. Som med alla nya saker kommer de med ett pris, ett stort pris i detta fall, 200 miljoner DKK, ca. 280 miljoner SEK. Med ett sånt här stort och unikt projekt förutsätter man nästan att allt borde vara uttänkt i minsta lilla detalj. Dock var det inte riktigt så…

”Det är lugnt, jag har koll”

Bygget av bron börjar, men redan i början av 2012 upptäcks första felet. De stöttande pelarna är 60 cm för långa, så bron möts inte i mitten! Misstaget förlänger projektet 4 månader framåt. När sedan de indragbara plattformarna kommer från Spanien år 2013 visade de ganska stora brister, men projektet var tvunget att fortsätta. Tids nog kom problem nummer 3, bron började spricka och behövde omgående förstärkning. Sommaren gick och flera brister behövde åtgärdas, men då kom nästa vändning i projektet: byggfirman går i konkurs och projektet pausades i 9 månader.

I December slår en storm till mot Köpenhamn och svämmar över maskinrummet. Två motorer slås ut, så pass kraftigt att de inte kan repareras. Vid det här laget har projektet redan pågått längre än förutbestämt slutdatum och kostnaderna stiger. En polsk byggfirma tar över projektet och bygget fortsätter. Det verkade dock inte ändra projektets tidigare otur, under 2015 gick en av vajrarna för de indragbara plattformarna sönder – projektet förlängt igen!

Året var nu 2016 och då märker man att hjul-systemet som drar tillbaka plattformarna är för svagt. Beslutet togs att installera ett helt nytt system från grunden som vart färdigställt i april 2016. När maj kom och den varma luften blandades med det kalla havet märkte de att bron böjs mer än vad de beräknat, p.g.a. temperaturskillnaderna. Det är något de kanske borde tänkt på tidigare med tanke på att nästan samma sak sker varje år i Köpenhamn.

Färdigställning

Efter flera mardröms-scenarion i projektet öppnades Inderhavnsbroen till slut i juli 2016 med ca. 100 miljoner DKK mer spenderat än budgeterat för, d.v.s. att det kostat 300 miljoner DKK totalt vid detta lag. Det här leder till nästa problem, vem ska betala? Den låter jag er klura på…

Idag står dock Inderhavnsbroen som den majestätiska bron den designades till att vara. Den används flitigt av tusentals fotgängare och cyklister dagligen.